Politik är ett intresse

Min vana trogen så börjar jag mitt inlägg med en något provocerande titel. Men om det är något som många politiskt engagerade runt om i landet har svårt att förstå så är det att politik är ett intresse. Det är absolut ett väldigt viktigt intresse, men, det är fortfarande något som vissa väljer att ägna sig åt på fritiden (och i vissa fall i yrkeslivet), medan andra väljer bort det.

Men trots det finns det en viss skillnad mellan hur de politiskt intresserade förhåller sig till sitt intresse jämfört med människor som är intresserade av andra områden.
Vi kan ta ett exempel från mitt liv, så får jag låtsas vara sådär härligt personlig och utlämnande som vi alla egentligen vet att jag inte är. Jag har några goda vänner som är väldigt intresserade av sport, framför allt fotboll. De har stenkoll på den engelska ligan och dess lag, spelare och tränare. Det är en imponerande mängd kunskap de har i huvudet, men det är också kunskap som jag personligen skiter fullständigt i. Det innebär givetvis inte att jag tycker att deras intresse är sämre eller något i den stilen, utan det är bara att jag själv inte delar det.
Och det är okej. För visst vore det konstigt om mina vänner skulle bli förbannade på mig för att jag inte riktigt har koll på vem som är Liverpools tränare eller kräva av mig att jag skulle ha koll på alla de rätta termerna som hör sporten till. Trots att fotbollen är väldigt viktig för dem så förstår och respekterar de att den inte är det för mig. Allt är frid och fröjd och vi är vänner ändå.

Det här förhållningssättet existerar knappt bland de politiskt intresserade. På ett plan är det förstås förståeligt i och med att politiken påverkar världen på ett mer direkt sätt än vad fotbollen gör (det ska dock tilläggas att fotbollen påverkar världen väldigt mycket mer än vad man kanske först kan tro), men trots vissa brister i jämförelsen finns det en del att ta fasta på.

Det tar nämligen väldigt mycket tid och energi att sätta in sig och hålla sig ajour med allt. Jag, som ändå betraktar mig själv som väldigt politiskt kunnig och intresserad, klarar knappt av att hänga med i vilket språkbruk som är det korrekta, vilka ord som man kommit på har en negativ laddning, och så vidare. Så det blir fullkomligt absurt att kräva av alla att de ska ha den kollen. Alla är helt enkelt inte det minsta inklinerade att tillbringa många hundra timmar med att läsa in sig på olika politiska ämnen. Om man tar rasism eller transfrågor som exempel så är det väldigt komplicerade ämnen. Det är absolut väldigt viktiga ämnen, det säger jag verkligen inte emot, men likväl kräver det  väldigt mycket av en person att sätta in sig i det. Och förutsättningarna för att göra det ser väldigt olika ut.

Många antirasister är förtjusta i att påpeka att en person som själv inte drabbas av (strukturell)rasism aldrig helt och fullt kan förstå hur det är för de som drabbas. I det har de troligtvis rätt, men med den logiken följer det ju också att en vit person kommer ha väldigt mycket svårare att lära sig det hela. Det kommer krävas en enorm mängd påläsning för att ens komma i närheten av den förståelse som de drabbade kan få nästintill intuitivt i och med att de just drabbas.
Om vi dessutom lägger till att ämnet och det som skrivs är förhållandevis humanistiskt/samhällsvetenskapligt akademiskt så blir utbildningsnivån också ett väldigt stort hinder. Det är en sak för en person som läst 120 hp statsvetenskap eller sociologi att greppa de här teorierna efter en hel del läsning, men för en person som aldrig satt foten på högskolan kommer det generellt sett vara oändligt mycket svårare att sätta sig in i ämnet (givetvis finns det alltid undantag).
Är personen dessutom politiskt ointresserad så blir det ännu svårare.
Jag är inte det minsta intresserad av fotboll, så det finns inte på kartan att jag skulle lägga ned tio- eller hundratals timmar på att läsa in mig på ämnet. Och även om man tycker att genusfrågor är mycket viktigare än fotboll så måste det ändå gå att förstå varför många inte är så jätteintresserade.
Med det i åtanke är det inte så konstigt att väldigt många överhuvudtaget inte förstår vad det är det hela handlar om och istället bara upplever folk som “skrikiga” eller “pk-töntar utan humor”.

Kunskap är makt, och om vi på menar allvar med att vi vill vara lyhörda inför maktstrukturer och inte bara hycklar och åberopar maktojämlikhet när det passar oss så måste vi också vara ödmjuka inför att vi ibland befinner oss högt upp i hierarkin. Det innebär att vi faktiskt måste förstå att alla inte kommer vara lika inlästa som vi, och det är absurt och maktfullkomligt av oss att begära att de ska vara det.
Vi kräver gärna av andra att de ska syna sina privilegier, men det måste vi också göra. Och det är svårt för personer som knappt vet vad privilegier och strukturer innebär att börja se sin position i makthierarkin bara för att vi ber dem göra det.

Advertisements

About auuus

Snart färdig gymnasielärare i historia och svenska. Intresserad av populärkulturen, vad den säger om oss och vad vi säger om den. Neurotisk och rädd för det mesta. View all posts by auuus

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: