Att kasta om bevisbördan vid våldtäkt – En total katastrof

I dagarna kunde vi läsa på UNT att det kommit in ett lagförslag från det nya zeeländska labourpartiet om att flytta bevisbördan från den anklagande till den åtalade när det gäller våldtäkter. Det har också förekommit vissa, lyckligtvis väldigt få, som menar att det här också borde göras i Sverige. Det är fullständigt bisarrt. Det slår det ut hela den svenska legalitetsprincipen som säger att man är oskyldig till dess motsatsen har bevisats. Oskyldig till dess att motsatsen bevisats är den maxim som hela det svenska rättssamhället vilar på, eller åtminstone ska göra i teorin, och att ta bort den vore en allvarlig katastrof.

Först och främst skulle det leda till att rättssäkerheten sätts ur spel, vilket i sin tur skulle leda till att förtroendet för den svenska rättsapparaten direkt skulle omintetgöras. Lagar och regler fungerar bara så länge folk till åtminstone viss del har ett förtroende för att staten ska se till att dessa efterlevs, samt att man tror att man kommer få en rättvis behandling. Ifall bevisbördan flyttas så kommer folk i allt högre grad börja misstro staten, eftersom det helt enkelt kommer leda till fler orättvisa domar. Vilket folk kommer förstå. De enda stater där rättssystemet inte kapsejsar trots att gemene person överhuvudtaget inte litar på det längre är militärdiktaturer. Och deras rättssystem tenderar att inte vara helt fantastiska och är kanske inte riktigt vad vi borde försöka efterlikna.

Ett annat problem med att ändra bevisbördan är att det tar bort principen om att alla är lika inför lagen. Så länge man är oskyldig till motsatsen bevisats, alltså att bevisbördan ligger på staten och inte den åtalade, kan också bägge personerna räknas som lika. Går det inte att bevisa att brott har begåtts blir den åtalade, i teorin, friad. Ifall bevisbördan ändras till skyldig till dess att motsatsen bevisats, vilket är vad som förespråkas av det nya zeeländska partiet, kommer den åtalades röst väga mindre än den som anklagar. På ett plan blir det lite som i vissa länder där kvinnors vittnesmål bara räknas som hälften av mäns vittnesmål. Det innebär att vi alla slutar vara lika inför lagen.

Att få döms för våldtäkt beror förstås dels på att det här är fel åt andra hållet, vilket inte är okej, men också mycket på att brottet är extremt svårt att bevisa. Det innebär att friandena inte beror på att de åtalades vittnesmål väger tyngre, utan på att vittnesmålen väger lika tungt. Och när vittnesmål väger lika tungt och det inte finns någon bevisning så ska det generellt sett resultera i en friande dom. Det här suger förstås när det resulterar i att våldtäktspersoner kommer undan med sina brott, men om vi frångår den här principen resulterar det istället i att vi slutar vara lika inför lagen. En av de grundläggande pelarna i hela vårt demokratiska system sätts alltså ur spel.

En annan konsekvens det här skulle få är en skiftning i statens tvångsmedel. Staten har tillgång till ett visst antal sätt som de kan tvinga invånarna på. Till exempel får polisen arrestera folk mot deras vilja, domstolar får döma folk till fängelse och vissa statliga aktörer har också rätt att använda våld. Det går förstås att diskutera huruvida det här är bra att det finns eller inte, men generellt sett gör det statens möjlighet till maktutövande lite smidigare. Om du inte följer de regler vi, i teorin, gemensamt beslutat ska gälla, så kan staten tvinga dig att göra det, vilket gör att folk inte kan börja slå ihjäl varandra utan statligt sanktionerade konsekvenser. Men det är också sant att när staten får tillgång till ett nytt tvångsmedel brukar det börja som något som bara tillåts i extremfall, för att sedan normaliseras. Och det här visar alla tecken på att kunna skifta.
Även om vi idag säger att det bara ska gälla vid våldtäkter så kommer det snart höjas röster för att det även ska gälla i andra situationer. Folk kommer peka på att det fungerat bra när det gäller våldtäkter och en skiftning kommer att starta till dess att det nya tvångsmedlet blivit den nya normen. Det här har vi t ex sett hända när det gällde övervakning.
Ifall staten då får möjlighet att döma invånarna utan några som helst bevis, utan istället avkräva medborgarna att de ska bevisa sin oskuld så har vi ett allvarligt problem, som leder in till nästa punkt.

Det är nämligen väldigt svårt att bevisa sin oskuld.
Även om det är det stående temat i väldigt många filmer med sexiga advokater som ädelt tar sig an fall efter fall för att rädda stackars oskyldiga klienter så är det fortfarande väldigt svårt att lyckas bevisa oskulden.
Vi kan ta en urartad demonstration som exempel. Ponera att tvåhundra personer demonstrerar mot något, och bråk uppstår. Trettio personer grips men bara två av dem är faktiskt skyldiga till bråket. För att resterande tjugoåtta ska kunna bevisa sin oskuld krävs det i princip att de antingen filmat varje steg de tagit under hela demonstrationen, samt kan bevisa att filmen inte är manipulerad. Annars kan de lätt kastas i fängelse hela bunten (det är också därför domarna efter göteborgskravallerna var en så stor rättsskandal, de flesta dömdes utan särskilt mycket konkreta bevis). Är det istället som det ska fungera idag måste istället staten bevisa att de här trettio personerna gjort sig skyldiga till bråk, och inte bara deltagit i demonstrationen.

Det nuvarande rättssystemet får som konsekvens att skyldiga kommer undan med sina brott. Och det är meningen. Det är såklart inte idealiskt, men rättssystemet bygger på principen om att det är bättre att fria en skyldig än att döma en oskyldig. Och så måste det förbli för att inte rättssäkerheten fullständigt ska urholkas.

Jag skriver helt under på att våldtäkt är ett allvarligt samhällsproblem, men att underminera hela rättsapparaten är inte rätt väg att gå. Samtyckeslagstiftning och oaktsamhetsrekvisit är betydligt rimligare vägar att gå. Vidare måste rätten förstå att en våldtäkt fortfarande är en våldtäkt oavsett hur offret var klätt eller om offret och gärningspersonen känner varandra, har legat innan eller har hånglat under kvällen.
Men i ärlighetens namn tror jag att en normförändring är det som framför allt behövs. Jag tvivlar på att vi kan lösa problemet med våldtäkter på ett juridiskt plan, utan det måste ske på ett normsättande plan istället. Krossa könsrollerna, så är vi ett stort kliv närmare en lösning.

Advertisements

About auuus

Snart färdig gymnasielärare i historia och svenska. Intresserad av populärkulturen, vad den säger om oss och vad vi säger om den. Neurotisk och rädd för det mesta. View all posts by auuus

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: